Om man vill förändra ett beteende hos sin hund, spelar det då nån roll varför hunden gör det den gör..?
Svaret är ett rungande sjungande “ja, orsaken, den känsla som driver fram och motiverar beteendet, har en enorm betydelse“! Annars skulle det bli svårt att inse vad det är som förstärker/motiverar/bi-behåller beteendet och svårt att finna rätt väg för att hjälpa hunden anamma ett nytt beteende.
Jag har nyss haft glädjen att jobba med underbara Leo och Zico, på bilden ovan, och en av sakerna vi jobbade på tillsammans med deras fantastiska person Marie var att de skällde i bilen.
Då frågar man sig alltså varför skäller dom? Är det för att de är bilsjuka? Eller är det bara en “dålig vana” de lagt sig till med? Rasen är en vakt-hunds-typ så kanske är det därför de skäller? Skäller de på saker de ser, i sånt fall vad? Skäller de för att de är exalterade eftersom de “vet att vi är på väg ut på äventyr”..? Skäller de hela tiden eller bara när man man svänger, bara på vissa ställen eller bara när man kommit fram osv?
I Leo och Zicos fall så skällde de mest när man körde på grusvägar, när man svängde, i rondeller, när man stängde och öppnade bakluckan, när någon gick förbi om bilen var parkerad och när de såg en annan hund. Båda skällde ofta – men inte alltid – samtidigt, och ibland satte den ena igång den andra. Leo tuggar oxå sönder sina koppel om de ligger i hans bur när de kör.
Det blir lite detektiv-arbete att nysta upp vad som triggar, vad som händer och vad man kan göra för att förändra men skällandet lät inte ångest-laddat och kändes inte som det hade inslag av rädsla, panik eller stark negativ stress.
För att få bort skällandet när man öppnade och stängde luckan använde vi vanlig hederlig positiv förstärkning (Operant Inlärning) med RÄTT som en belönings-markör. Vi markerade tystnad, belönade med godis och rörde gradvis luckan mer och mer tills vi kunde stänga och öppna utan problem. Vi använde Klassisk Inlärning genom att dels använda en fjärrstyrd godis-maskin så att vi kunde leverera godis när vi körde, och även genom att ge hundarna varsitt ben som de fick tugga på när vi körde iväg. På så vis kan man förändra hundens association med med bilkörning, läs gärna inlägget Belöna Pipet där jag gör just detta med Iggy.
Leo, på bilden ovan, åt inte sit ben, men skällde heller inte, så vi insåg att Maries teori stämde: Zico, bilden nedan, var ofta “the fire-starter” så att säga. Däremot skällde Leo när vi körde förbi en annan hund, något Marie i framtiden kommer lösa genom att täcka över buren. Eftersom Leo inte blir åksjuk, älskar sin bur och är väldigt trygg i bilen så fungerar det bra. Att arrangera om miljön på smarta vis är essentiellt när man arbetar med att beteende-“problem” hos djur. Gör man det bra undviker man problemet helt och hållet och då behövs ju faktiskt inte mer “träning”.
Men det är just det där med att förstå varför hunden gör det den gör som är viktigt. Iggy har oxå problem att åka bil vilket jag som sagt skrev om i inlägget Belöna Pipet. Om jag skulle täcka över hennes utsikt skulle hon bli mycket värre, för hennes problem drivs av andra känslor; troligtvis en kombination av åksjuka och traumatiska erfarenheter som skapat ångest och stress.
Iggy har alltid ben att tugga på i bakluckan, vilket hjälper. Hon vill även gärna sitta i mitt knä när jag kör, vilket ju inte är särskilt lagligt eller praktiskt, men det säger mig att stress och ångest/oro driver på hennes bil-problem eftersom min närhet gör det bättre, men jag tror oxå att det har att göra med att hon då sitter lite stabilare mellan mina utsträckta armar. Att sticka ut nosen och lukta hjälper oxå. Att nosa är ju lugnande och att andas djupt hjälper i alla fall oss människor om vi är illamående, så det stöder min teori men återigen det är inte alltid så praktiskt att låta henne hänga ut med huvudet.
Det slog mig för ett tag sen att jag skulle prova hennes Thundshirt igen, och se om det kunde hjälpa. Thundershirten har annars inte varit lika lugnande/effektivt på Iggy som att använda TTouch Lugnande Bandage. Men. Om man inte är i samma utrymme som hunden är inte bandagen så smarta, eftersom hunden kan trassla in sig om den kliar sig o.s.v.
Och det hjälpte! Vi åkte nästan 2 mil innan ett pip kom. Hurra!
Iggy sitter upp nästan hela tiden i bakluckan. Hon lägger sig en kort sväng sen sätter hon sig upp igen och tittar ut. Lägger vi in en väska klättrar hon gärna upp på den, trots att bakluckan är väldigt stor och hon absolut inte behöver sitta på väskan av utrymmes-skäl. Detta stöder min teori om åksjuka och vi planerar därför att bygga en slags upphöjt golv i bakluckan så att Iggy kan ligga och titta ut, om hon nu skulle vilja det.
Idag när vi skulle köra 12 mil gjorde min partner ett “temporärt” golv av en stor resväska och la in en hundsäng på den, vilket gjorde att Iggy kom upp i höjd. Skulle det hjälpa..?
Lyckligtvis ja! Det hjälpte faktiskt! Iggy pep i princip inte alls på hela 12 mil! Och som man (nästan) ser på bilden nedan så låg hon ner oxå.
Marie kommer i fortsättningen ge Leo och Zico ben när de startar nya resor, för att ge hundarna nåt kul att göra i början av resan. Även om Leo inte åt sitt ben när vi övade så säger mig hans koppeltuggande-beteende att de är bra att han har nåt att tugga på om och när han behöver/vill. Marie kommer även använda sin fjärrstyrda godis-automat.
Iggy har fortfarande stora problem när vi närmar oss slutet av en resa och det börjar svänga och man saktar ner. Jag tror det har med hennes separations-problematik att göra (för hon har inte samma problem när vi kommer hem). Jag hade tänkt att lägga upp en video på hur det faktiskt såg ut och lät idag, men det känns för hjärt-skärande så jag skippar det. Vår rehabilitering och träning av Iggy är något vi kommer leva med och jobba på hela hennes liv. Ibland tar vi två steg framåt och ett steg bakåt, men på det stora hela går det i alla fall framåt med starka steg.
Nedan lite fler bilder från våra härliga tränings-dagar tillsammans med Leo, Zico, Isa, Adde och deras personer Marie och Susanne. Jag har nog världens bästa jobb som får spendera mina dagar på det här viset. Lycka!!
Vill du oxå komma och bo och träna hos mig så tar jag nu bokningar för 2018 för Bo & Lär Paket hos oss i Värmland.
Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. Vill du ha hjälp med ditt djur kontakta mig gärna via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk.
Jag kommer hålla ett antal workshops under hösten, se mina Facebook Evenemang för lista.
Vill du boka mig för en Föreläsning eller Workshop så hör av dig.
Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.
