”Har du noterat kulan hon har vid vänster framben?” säger min veterinär samtidigt som golvet börjar gunga och mitt hjärta skenar iväg. Vi är hos vår veterinär eftersom Iggy av och till – korta stunder efter ansträngning – haltat på vänster bakben. Nån kula vid nåt ben det hade varken jag eller min partner märkt.
Det är ganska exakt 2 år sedan vår hund Poppy diagnosticerades med malignt lymfom. Efter det fick vi 3 månader till med bästa Poppy. Sen tog det abrupt slut. Jag kommer inte över det, men jag har lärt mig leva med det.
Jag ser hur veterinären börjar undersöka lymferna vid Iggys hals. Jag får svårt att andas. När veterinären för 2 år sedan undersökte Poppy lika dant fattade jag inte vad det kunde betyda, trots att Poppy då var enormt sjuk med hög feber. Men Iggy nu, hon är ju pigg och kry förutom hältan som kommer ibland… Vår vet undersöker först lymfan på ena sidan sen den andra. Det tar sekunder men känns som en evighet. Och. Då brister allt. Innan min vet hunnit säga ett enda ord till storgråter jag på golvet där vi sitter tillsammans med Iggy ståendes mellan oss.
Paniken är total. Hos mig. Min vet däremot är lugn och förstående. Som alltid. Och grundlig. Det är en av anledningarna till att jag går till just henne.
”Lymfan är svullen”, säger min vet och allt står stilla… ”Men bara på ena sidan” fortsätter hon. Sen förklarar hon sakligt att hon tror det är en fästing som suttit där, och att såret blivit inflammerat. Att lymfan är svullen just på den sidan tyder på det berättar hon. Vi behöver undersöka kulan bättre och titta på huden. Det “innebär premiär för Iggy att lyftas upp på undersökningsbordet” säger veterinären med ett leende. Alla andra gånger jag varit hos min vet har hon undersökt Iggy på golvet eftersom Iggy är en känslig själ (milt uttryckt).
Detta lugn och detta tålamod har byggt tillit hos Iggy. Faktum är att dom första minuterna brukar vår vet inte ens lägga händerna på Iggy utan Iggy får gå lös och äta torrfoder som veterinären sprider ut på golvet, medans vi pratar. Den här gången var Iggy riktigt glad att se sin veterinär ”trots” att veterinären vid förra besöket skrapade tandsten på Iggy (utan lugnande eftersom det inte behövdes).
Vi lyfter upp Iggy på bordet, lyser med ficklampa och veterinären noterar ett pyttelitet sår på kulan. Ytterligare bevis för ”fästing-teorin”. Jag andas ut. Veterinären övergår till att grundligt undersöka Iggys ben. Jag håller mjukt i Iggys haka, försöker hålla henne rak och tackar min lyckliga stjärna att vi övat ”haka i hand” mycket på senaste. Det gör ont emellanåt, det syns, men Iggy håller sig lugn med hakan i min hand och äter det som ges.
När Iggy får komma ner på golvet igen följer hon intresserat veterinären. Ingen brusten tillit den här gången heller, tack vare hur veterinären behandlat henne den här och alla andra gånger. Lättad åker jag därifrån med ett recept på anti-inflammerande medicin och rekommendationer om hur vi skall hantera det hela.
Nu har även Poppys gamla ramp nytt liv så att vi kan undvika att Iggy anstränger knät genom att hoppa när hon skall in och ut ur bilen. Kul träning att få lära sig gå upp och ner oxå!
Och en pall inhandlades omgående så att det blir lättare för Iggy att ta sig upp och ner i sängen. Genom att förstärka henne för att gå upp och ner för pallen har vi gjort det “nya beteendet” mer sannolikt. Idag gick hon rakt upp i sängen via pallen utan prompt. Heja Iggy vår modiga rädda hund!!
TACK!!
Ett stoooOOOoooOort tack till alla veterinärer, och alla andra som jobbar med att hålla våra djur friska och hela, inte bara för att ni gör ett så fantastiskt jobb, utan för att ni orkar med oss emotionella ägare oxå!
UPPKOMMANDE WORKSHOPS
Den 8e September håller jag TTouch Workshop i Skåne. Den som är intresserad finner mer information här.
Den 13e Oktober håller jag en Trygga Hundmöten workshop på Hundtrixet utanför Värnamo. Mer information finns här.
Varmt välkomna!
