“Omvänt lockande” kommer jag troligtvis aldrig använda med en hund igen. Någonsin. Om inte någon förklarar för mig varför det är bra och visar studier som belyser detta såklart. Jag är alltid öppen för att öka min förståelse och faktum är att jag inte tränar på exakt samma sätt idag som jag gjorde för ett år sedan eftersom jag ständigt nördar vidare på kurser, workshops, i diskussioner osv. Fullärd blir man aldrig. Ibland känns det som man bara kan mindre och mindre ju mer man lär sig…

Men. Omvänt lockande. Nej tack. Trots att det inte var så länge sen jag rekommenderade och använde det själv.

Vad är omvänt lockande, om inte negativ bestraffning (dvs vi tar bort nåt hunden vill ha och förväntar sig som t.ex. godis i en öppen hand). Visst, om vi gör omvänt lockande på ett annat vis, utan negativ bestraffning, då kan jag absolut se ett värde i det. Men om det baserar sig på negativ bestraffning så kostar det mer än det smakar.

Varför skall vi locka hunden att göra fel när vi kan lära den att göra rätt från början? Varför ska vi göra det när man kan helt enkelt se till att hunden lyckas och använda positiv förstärkning för att lära hunden det man nu vill lära den, och sedan öka störningen på detta i den takt hunden klarar av och därmed blir positivt förstärkt för…?

I min värld är omvänt lockande nästan motsatsen till shejping. I shejping vill vi att hunden ska våga prova. Testa! Hunden skall ta initiativ och vår uppgift är att se till att den lyckas och hela tiden flytta mål-linjen tills vi har det beteende vi vill ha, och såklart förstärka hunden positivt längs med resans gång. I omvänt lockande skall hunden inte försöka något alls. Den vänder ofta bort huvudet från handen som håller godiset. En hand med godis i går från att vara någonting positivt fyllt av förväntan till något potentiellt obehagligt och frustrerande.

Vid omvänt lockande med godis eller leksak skall man gömma godisen eller ta bort leksaken om – eller snarare – när hunden försöker ta godiset eller leksaken utan att ha fått vårt tillstånd (som den inte än fått lära sig). På så vis förespråkas att man lär hunden frustrations-tolerans och självkontroll. Och det är oxå så man rekommenderar att lära hunden att inte ta vad det nu är man har i handen eller har lagt på golvet osv, vilket man sen sätter ett kommando på osv.

Fungerar omvänt lockande? Ja visst kan det fungera om man mäter “fungera” i att hunden lär sig att låta något vara ifred, tills man säger varsågod och visar att den får ta det. Och det lär hunden sig alltså genom att man skapar obehag/frustration. Är det den känslan vi vill bygga in i vår träning och i vår relation med våra djur..?

Jag säger att omvänt lockande “kan” fungera. För alla individer tar inte lika “lätt” på obehag som andra gör. En del stänger av. De lär sig att inte våga försöka. Någonting. Andra får svårt att lära sig att trycka nosen mot en hand, för en hand är ju nåt obehagligt.

Men även om de “fixar” det, om vi vill lära hunden “låt bli” varför inte bara förstärka hunden positivt hela vägen och försöka undvika att hunden gör fel, istället för att uppmuntra till det? Susan Friedman pratar om Errorless Learning. Läs hennes artikel (länk nedan, artikel på engelska) och kolla statistiken från studier på hur en individ lär sig snabbast. Hon pratar om att det är mer än ett protokoll, det handlar om en “mindset”, en attityd. Och ett ansvar skulle jag säga. Ett ansvar vi har mot de djur som bor med oss att inte orsaka mer obehag än livet och verkligheten ger oss ändå.

Jag har hört Susan Friedman prata om det här på Clicker Expo. Jag har hört Kay Laurence prata om det och det är Kay Laurence som gjorde att jag tillslut hörde vad dom sa och faktiskt förstod (länk till artikel nedan, på engelska). Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här. Inlägget är redan för långt…

Men låt mig säga en sak till. Ja, jag använder negativ bestraffning när jag går med en hund i koppel och hunden drar hårt framåt. För då håller jag emot. Jag möter det trycket så mjukt jag bara kan och använder TTouch Koppelhantering och Positiv Förstärkning för att hjälpa/lära/shejpa hunden att gå avslappnat. Jag förstärker det massor så att jag får mer av det. Ibland förstärker jag med godis och ofta förstärker jag genom att låta hunden få gå framåt om det nu är det den vill, eller få lukta på en kissfläck om det är vad den drar emot osv (premacks princip).

Men en hund som “lärt sig att dra” eller en hund som kastar sig efter ett rådjursspår ute på åkern det är “vardagen”, eller träning i vardagen. Det är ofta oundvikligt. Mitt enda alternativ när det händer är att släppa kopplet om jag inte vill orsaka negativ bestraffning i den situationen (dvs ta bort det hunden vill ha, i det här fallet att få springa framåt efter rådjuret). Och släpper jag kopplet lär jag ju inte hunden att gå avslappnat i kopplet. Tvärtom. Omvänt lockande däremot är en situation vi helt skapar. Det är en enorm skillnad. Vi väljer att arrangera träningen på det viset. Genom negativ bestraffning. Att locka hunden till att göra fel och ta bort det den vill ha. Det är onödigt för det skapar obehag.

Positiv förstärkning skapar glädje. Negativ bestraffning skapar frustration/obehag. Jag vet vad jag väljer när jag har ett val. Både för mig själv och de djur jag jobbar med.

REFERENSER:

K LAURENCE – THE FADE IN PROTOCOL

S FRIEDMAN – ERRORLESS LEARNING

MINA UPPKOMMANDE KURSER

Online kurser finner du här. Vanliga kurser här.