”Varför säger vi inte till hunden när den gör fel?”. Det var en fråga jag fick av en ägare jag jobbade tillsammans med för ett tag sen. Jag älskar när man får sådana frågor, att ägaren analyserar och tänker kritiskt på vad vi gör och varför vi gör det.
Skälet till att jag generellt inte använder tillsägelser i när vi tränar hundar är för att det inte fungerar bra (d.v.s. det hjälper inte hunden att lära sig det vi vill den skall lära sig) och riskerar att försämra relationen mellan hunden och ägaren.
Ett problem med NEJ är att det inte ger hunden någon information om vad det är jag faktiskt vill den skall göra istället för att skälla, hoppa upp eller vad det nu kan vara som jag vill förändra. Tänk dig att du går till frisören för att klippa dig. Du sätter dig i stolen och frisören tar fram saxen. Men istället för att förklarar hur du vill din nya frisyr skall se ut så säger du ingenting. Frisören börjar klippa fast inte så som du vill så du säger ett skarpt NEJ! Så fort frisören klipper ”fel” säger du NEJ och om frisören inte slutar snabbt nog smäller du även till frisören på handen för att han eller hon verkligen skall förstå. Hur tror du din frisyr skulle se ut när du var färdigklippt..? Eller tänk dig att GPSen du har i bilen inte sa åt dig var och när du skulle svänga utan bara sa NEJ när du kört fel. Hur lång tid tror du det skulle ta att finna fram om du bara fick information om att du ”nu kört fel”..?
Och hur blir de med vår motivation om vi bara får respons om när vi gör fel istället för uppmuntran och belöning när vi gör rätt?
”Jo det fungerar visst att säga till hunden när den gör fel”, kanske någon tänker som t.ex. säger åt sin hund på skarpen att sluta skälla på bilen som åker förbi och hunden de facto blir tyst. Ja visst. Det kan hända att hunden blir tyst där och då, men vad gör hunden nästa gång en bil åker förbi? Är den tyst då med? Nej, det är den inte. Den skäller igen för vi har inte förändrat hur den känner för bilar. Känslan hunden upplever motiverar beteendet. Så är det både hos djur och människor. Och om vi vill förändra något i vår hunds beteenderepertoar så måste vi förändra hur hunden känner inför bilen eller vad det nu kan vara. Beteendet är ett symptom av känslosvallningarna i kroppen.
Säg att du skriker NEJ och smäller till hunden riktigt ordentligt när en bil åker förbi och att hunden blir tyst. Och nästa gång den ser en bil är hunden faktiskt också tyst. Vad har hänt då? Eftersom det är en förändring i beteende så måste hunden ha förändrat hur den känner för situationen. Vad är det då för inlärning och association hunden byggt upp som gjort att den är tyst? Jo hunden har genomgått det som kallas ”undvikande inlärning” d.v.s. den har lärt sig att undvika ett starkt obehag (ägaren som skriker och smäller till den) genom att inte reagera/agera utåt på att bilen kör förbi. Hur hunden mår inombords är en annan femma. Att använda sådana träningsmetoder är varken etiskt, rättvist eller nödvändigt. Och eftersom det inte adresserar den riktiga problematiken, d.v.s. hur hunden känner när en bil åker förbi, så är risken stor att hunden en dag, med förnyad styrka, åter exploderar vid synen av en bil. Man skapar en slags tryck-kammare som håller tills det inte håller längre helt enkelt. Och när det smäller har man absolut ingen kontroll över.
Om hunden lär sig att bli tyst genom att man skriker till den så har man gjort hunden så rädd att den inte vågar göra det den egentligen är motiverad till. Hur kan det tänkas påverka hunden framöver i andra situationer? Litar den mer eller mindre på sin ägare efter en sådan erfarenhet? Blir den mer eller mindre trygg? Man kan inte lära sig nya saker om man inte vågar riskera göra fel. Att försöka träna en hund som inte vågar prova nya saker för rädsla av att göra fel är oerhört svårt eftersom man riskerar att framkalla känslor av rädsla och obehag vilket påverkar inlärningen negativt.
Visst finns det situationer då kan jag säga NEJ till en hund, men hur gör man egentligen om man vill förändra ett beteende hos sin hund på det mest effektiva och varaktiga sättet? Det skriver jag mer om nästa gång. Under tiden fortsätter Iggy och jag vår munkorgsträning. Vi är i den fasen där det är lätt att ge upp, för ibland verkar det som ingenting fastnat. Men det har det. Tålamod, tydlighet och positiv förstärkning fungerar alltid!
Milene Wallin är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. Vill du ha hjälp med ditt djur, eller boka en föreläsning, kontakta Milene på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk.
