Många av problem-beteendena våra hundar har motiveras av rädsla och nervositet. Hos omplacerings-hundar kan sådana problem bli extra tydliga. Dessa sköra – men ändå så starka och modiga – hundar har en alldeles speciell plats i mitt hjärta.
Jag har alltid på ett eller annat vis tagit hand om eller övertagit andras hundar. För närvarande lever jag och min partner med en omplaceringshund från Rumänien, Iggy, den beiga hunden på fotona här. Den andra hunden är Poppy som var den första omplacerings-hunden min partner och jag adopterade tillsammans. Poppy kom till oss som ett benrangel, full i lus, och hade fångats in som löshund någonstans i Skottland.
I mitt arbete som BeteendeUtredare möter jag många omplacerings-hundar. Att genomgå stora förändringar kan vara oerhört traumatiskt för hundar, även om det handlar om en positiv förändring där en hund som t.ex. blivit dåligt behandlad nu får komma till en familj där kärleken flödar, där den får mat varje dag osv.
Även om förändringen på det stora hela är positiv, och hunden får ökad trygghet, så är det ju faktiskt så att hunden samtidigt förlorat allt den hade, inklusive tryggheten. Den enda, lilla trygghet hunden hade är nu borta och måste varsamt byggas upp på nytt igen.
“Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig detsamma mer.” Alf Henrikssons dikt ramar in situationen på ett bra sätt. Dessa händelser som ibland förändrar allt. Och så kan det vara för oss människor också när vi tar emot en omplaceringshund.
Innan man vet ordet har hela livet förändrats. Man kan inte längre få besök för hunden är livrädd för “främlingar”. Man kan inte promenera där man brukade promenera för det finns saker där som hunden inte klarar av. Man kan inte lämna hunden ensam för den får panik och försöker rymma, förstör möbler osv. Listan kan göras lång.
Det är väldigt vanligt att omplacerade hundar får separations-relaterade problem just eftersom de förlorat allt och när en ny person eller familj kommer in i bilden projicerar/associerar hunden all trygghet med dessa människor, vilket är bra MEN, det gör ibland att hunden tror att den inte kan klara sig själv.
Den dramatiska förändringen – och självfallet också det hunden tidigare upplevt – har sått en oro i hunden. Sällskap av en annan hund spelar oftast ingen roll, det är människan som representerar trygghet. Det är människan hunden under +15,000 år är fram-avlad till att vara beroende av. Det är en tendens vi skapat för att vi älskar det och mår bra av en hunds uppmärksamhet och kärlek, men det är också något som kan slå väldigt hårt mot hundar med dåligt självförtroende.
Självklart är det många andra saker som influerar huruvida en hund utvecklar separations-relaterade problem eller inte. Och, i England överges också många hundar av sina ägare för att de har just sådana problem.
I kommande inlägg kommer jag skriva mer om omplacerings-hundar och om hur vi kan hjälpa nervösa, skygga hundar. Om du behöver hjälp med din hund, omplacering eller inte, så tveka inte att kontakta en väl-utbildad problem-utredare/hundpsykolog! Dåliga råd och felaktig träning gör ofta problemen värre.
FÖR DEN SOM VILL HA HJÄLP
Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos mig ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.
OM MIG
Jag är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. F.n. spenderar jag halva tiden i Stockholm och den andra halvan hemma på vår gård i Värmland.
