Galas person Sofia har ordet:
När jag skaffade min fina Gala, i september 2014, tyckte jag att jag läst på en hel del för att kunna ge min hund en bra uppfostran och ett gott liv. Jag var bland annat av den bestämda uppfattningen att sele på hunden används endast vid träning av drag eller spårarbete.
Jag lärde mig att ju tunnare material man har i halsbandet desto finare eller tydligare kunde man hjälpa hunden. Och. Skulle en tillrättavisning behövas, känns den mer i ett tunt halsband, än i ett mycket brett halsband som fördelar trycket mer. Klart man vill vara tydlig och göra det bästa!
Jag läste på om olika typer av fysträning för hundar och då särskilt hundar med avvikelser i höfternas konstruktion. Gala är en aktiv hund som gillade det mesta jag hittade på med henne, så hon kom snabbt i god fysisk form.
Men så vad det det där med hennes stress och frustration, som först visade sig mot katter, sedan mot okända hundar, sedan även mot bekanta hundar och sedan exploderade hon i princip mot varenda hund och katt, ibland även kor, hästar och fåglar också.
Jag var flitig med att försöka korrigera henne, gång på gång! Gala är stark och en mycket intensiv hund och kunde bli svår att hålla ibland. Jag tog då tipset om en tunn stryplänk som jag placerade högt upp på nacken strax bakom hennes öron. Då var det minsann jag som var starkast när vi hamnade i konflikter!
Det fanns ett enstaka antal personer som påpekade att ha halsbandet så där på nacken förmodligen riskerade att skada hennes nacke, men jag kände att alternativet – eller risken – var att hon slet sig och jagade efter en katt ut i trafiken eller gave sig på en annan hund, var värre än att jag eventuellt skadade hennes nacke något, så jag fortsatte i tron att det jag gjorde var bäst helt enkelt.
På en kurs i Nose Work vi var på en gång sa tränaren några kloka ord till mig angående Galas beteende. ”Om du har en gryta med vatten som håller på att koka över, är det inte bättre du sänker värmen på plattan istället för att bara lägga locket på och försöka hålla inne ångorna?” Jo, absolut! Men hur sänker jag värmen, det vill säga stressen och frustrationen, som finns i Gala?
En stor del i det hela tror jag var att ta bort smärtan som stryphalsbandet orsakade. När jag ser till mig själv så är jag en tämligen lättirriterad person när jag har ont i min rygg. Däremot dagarna som det känns bättre har jag både mer tålamod och en bättre inställning till alla livets uppgifter. Så även Gala!
Det första som märktes under den period vi provade TTouch-selen var att efter Gala fått en ”explosion” så lugnade hon ner sig snabbare än tidigare och vi kunde mer eller mindre helt återgå till det vi skulle ha gjort istället för utfall.
Ganska exakt 6 månader från det att jag la bort vårt stryphalsband började jag utbildningen till Canineopat, vilket betyder att man specialiserar sig på hundens fysik. Vi utförde en genomgående “palpering” av Gala dvs vi “kände igenom ” henne med korta tryck på muskelgrupper, utskott och ledavdelningar. Några av “fynden” vi hittade var bland annat påtagliga spänningar i hennes nacke men även hennes bogar och framben. Nacken förstod jag var i så dålig status på grund av min flitiga användning av strypkopplet, men det förvånade mig ändå att spänningarna fanns kvar trots att jag hade slutat använda helstryp för över ett halvår sedan.
Men bogarna då? Gala är ju trots allt en vältränad hund och älskar att ta sig runt i skog och mark! Min mentor på utbildningen förklarade och beskrev hur hundens muskler och leder arbetar när hunden drar i ett halsband till skillnad från hur de arbetar när hunden får röra sig fritt. Man kan förenklat säga att hunden ska vara bakhjulsdriven. Det är bakbenen som ska stå för påskjut och farten framåt, medans frambenen ska bära på mycket av kroppsvikten och styra riktningen.
Alla vi som gått med en hund i koppel som drar mycket har säkert sett hur hårt frambenen börjar arbeta. Frambenen liksom drar fram hunden i paddelliknande rörelser. Gala fick dessutom ha en typ av Y-sele som inte passade henne, då den stora halsringen hamnade för långt ner på halsen, rättare sagt på bogen. När Gala då drog i linan (spårade) så låg halsremmarna mot hennes bogblad och förhindrade deras rotation när benet rörde sig. Detta i sin tur ledde även till väldigt spända överarmar, då armbågen får kompensera lite av rörelsen som bogbladet mister.
Galas muskulära problem har rehabiliterats framför allt med massage och olika rörelseövningar. Hon har numera en specialsydd T-Touch sele som hon använder i kombination med ett så att säga för stort, fast, brett halsband.
Ibland använder vi fortfarande halsband på promenad. Anledningen är bland annat för att kroppen ska få variation. Jag kan under dagen t.ex. ha varit på rallykurs, vi har tränat och gått mkt i selen. Då tänker jag att det kan vara skönt att vara utan den som variation för att förebygga eventuell tryckömhet. Precis som när man varit på en lång vandring och kommer in och får ta av sig vandringskängorna. Skorna jag gått i passar utmärkt och är super-sköna och väldigt bra för mina fötter, men det är ändå skönt att ta av dem. Kanske för att utrustningen egentligen inte är en del av oss..?
En annan anledning är att kroppen minns! Att känna halsringen från en sele kan få hunden att ibland spänna sig i förebyggande syfte p.g.a. av gamla minnen då kroppen kommer ihåg känslan av bandet mot bogen från våra tidigare selar.
Det är viktigt att poängtera att Gala inte längre drar i kopplet och därför kan vi ibland använda halsbandet. Men, det svåra med att använda halsband kan vara att det riskerar glida upp på nacken och det vill jag ju verkligen inte.
Numera bor vi mitt ute i den Värmländska skogen och det är även där jag har min mottagning för friskvård och rehab av hundar vilket Milene bett mig berätta lite mer om framöver.
STORT TACK
Stort tack Sofia för att du delar med dig av resan du gjort tillsammans med finaste Gala! Ni är så himla bra helt enkelt! Kraaaam.
TRYGGA HUNDMÖTEN WORKSHOPS
Vill du hjälpa din hund bli tryggare och lugnare på promenad? Varmt välkommen till en workshop där vi tränar tillsammans i liten grupp för att rehabilitera hundar som gör utfall mot andra hundar:
- 9e Septemberfinns plats kvar för deltagare utan hund på Trygga Hundmötes-kursen jag håller i Skåne. Här finns info.
- 13e Oktober håller jag en Trygga Hundmöten workshop på Hundtrixetutanför Värnamo. Mer information finns här.
- 14e Oktoberblir det Trygga Hundmöten workshop på Västbo Hundhall i Småland. Mer information finns här.
Så härligt gott att läsa, Sofia och Gala. Som alltid leder läsningen tilll andra frågor… För långt att ta upp här, så hoppas att vi ses snart igen i Värmland eller ännu hellre i Småland ;).
Vänliga hälsningar Susanne, Isa & Adde <3, som hade förmånen att delta på utbildning hos Milene sommaren 2017, tack vare min goda vän Marie Mattson.