Måste vi veta vad som hänt för att kunna hjälpa?

När vi adopterade Poppy berättade organisationen bland annat att Poppy inte hade några ”problem” med ytterdörren och dörrklockan. Det var tydligen ett av många test organisationen gjorde innan hundarna matchades.

Löshund i Skottland

Man visste egentligen väldigt lite om Poppy. Hon hade fångats in som löshund i Skottland. Efter 7 dagar transporterades hon till London och hade bara varit där i några dagar när Tina och jag fann henne. Och en lördag ca 2 veckor senare fick vi äntligen hämta hem henne.

Föreläsning

På söndag är sista anmälningsdag för 10 tips för rescuehundar & omplaceringsvovvar. Föreläsningen tillägnas vår förra hund Poppy och därför tillägnar jag även den här veckan till just Poppy.

När jag nu tänker på hur planlöst vi tog emot både Poppy och Iggy så ja då känns det rätt galet faktiskt. Vi hade fått en föreläsning från organisationen och visst Poppy var ju på pappret helt problemlös, men i alla fall. De enda förberedelserna vi hade gjort var att köpa hundsäng, hundmat, hundgodis och fixat hundpromenderare som skulle ta ut Poppy på lunchen.

”Jag tar inga nycklar för ni är ju hemma”, minns jag att Tina sa. Hon hade tid bokad hos frissan samma dag som vi kom hem med Poppy. Och, att jag minns en sån liten detalj, det har ju så klart att göra med vad som komma skulle. Reaktionen när Poppy hörde dörrklockan ringa en dryg timme senare…

Varenda tand i munnen

Tina ringde på och explosionen var ett faktum. Jag hade aldrig tidigare sett så många tänder i munnen på en hund som skällde. Jag såg liksom varenda tand eftersom allt tandkött fläktes upp i skällandet. Raggen var rest över hela ryggen vilket jag oxå på något vis reflekterade över i kaoset. Att beskriva Poppy som vansinnig vore inte helt fel.

Så ja, hunden som var ”ok med dörrklockor” var kanske inte så OK med dörrklockor när hon hamnade i hemmiljö. Och det handlade inte om att hon vaktade mig. Det handlade om dörren och om dörrklockan.

Falska negativ svar

Jag vill påpeka att jag har full förståelse för att när man testar hundar i en stressig kennelmiljö så är en del av dem så stressade att de helt enkelt ”stängt av”. Så istället för att skälla på främlingen eller gå till attack mot ringklockan så reagerar hunden inte alls. Det betyder inte att såna här test är värdelösa, men det betyder att man kan få ”falska negativa svar” av en del hundar eftersom de mår för dåligt för att reagera som de brukar.

Startskott

Den där episoden med dörrklockan blev startskottet för mig. Jag insåg ganska snart att jag behövde lära mig mer för att kunna hjälpa Poppy. Så enkelt var det. Och efter att ha insett att mannen som ”fixade hundar på TV” inte var lösningen så anmälde jag mig till min första grundkurs i hund-beteende.

Jag började lära mig hur man kan förändra ett beteende och den resan är jag fortvarande på idag. Den är nog livslång skulle jag tro.

Vem skällde hon på?

Det intressanta med Poppys dörr-beteende var att vi kunde stå tillsammans utanför vår egen ytterdörr och hon såg hur JAG ringde på vår egen ringklocka och Poppy fick ändå totalt panik. Hon liksom skrek ut skallen (stackars liten). Detta är ju logiskt för mig nu. Jag förstår långt ifrån allt men jag förstår mer om hur inlärning fungerar, hur kontext och beteende hänger ihop. Men då förstod jag ju inte varför hon exploderade även om det var hon och jag som stod utanför vårt hem och ringde på vår egen ringklocka. Det fanns ju ingen annan där… Vem skällde hon på typ?

Bilden ovan där Poppy är tillsammans med två rumänska gatuhundar är tagen i vår mysiga lilla trädgård i London. Och det är vår lägenhet man ser i bakgrunden, i bottenplan.

Vi kunde bara spekulera i varför Poppys dörrbeteende var som det var. Sanningen om vad som hade gjort ”dörren” och ”dörrklockan” så laddade för Poppy det skulle vi aldrig få veta. Men det vi behöver heller inte veta det för att kunna hjälpa. Faktum är att ibland kan vi hålla en hund tillbaks genom att tänka på allt det där den varit med om. Att fokusera på nuet brukar ge bäst resultat i framtiden helt enkelt.

Hotbilder

Poppys dörrbeteende blev med min rätt begränsade förståelse och träning ändå lyckligtvis oerhört mycket bättre, men det blev aldrig helt hundra. Och även om vi inte hade grannar supertätt inpå så; bor man i ett radhus i London kommer man alltid höra grannarna och såna ljud var hotbilder för Poppy.

Jag visste, jag önskade och jag drömde om att OM eller NÄR vi flyttade från London skulle vi flytta till ett fristående hus. För Poppys skull. Ett hus på landet med stor inhägnad tomt. En plats där jag kunde gå promenad med Poppy direkt från ytterdörren, utan att först behöva navigera asfalt, bilar och allt annat som London bjuder.

En dröm som blev sann

Det var min dröm och den skulle faktiskt bli sann. Mer om det imorgon. I föreläsningen “10 tips för Rescuehundar och Omplaceringsvovvar” har jag samlat 10 av mina bästa träningsråd för adopterade hundar. Du får tillgång till föreläsningen direkt och har den i 3 månader!

Varmt välkommen!