“Ger du henne godis när hon skäller så belönar du skällandet!” Hur många gånger har man inte hört det. Eller; “här kör vi med mutor ser jag“, vilket ofta sägs med en giftigt, fördömande blick.

Jag säger tack, men nej tack till människor som har sin egen alternativa sanning, för någon vetenskapligt vedertagen sanning är det inte.

När det gäller beteende-förändring är det ju oftast den bakomliggande/pådrivande känslan vi behöver förändra. Förändrar vi hur hunden känner så tar vi bort hundens motivation att skälla på bilar eller vad det nu är den gör. Klassisk betingning/inlärning kan va perfekt till detta, och ofta enklare att använda än Operant betingning/inlärning vilket jag skrivit om tidigare.

Att ge godis när hunden skäller/piper/osv behöver alltså inte vara en belöning/förstärkning av beteendet utan det kan hjälpa hunden att förändra hur den känner för situationen via inlärningsprocessen Klassisk Betingning.

Nedan ett exempel axat ur livet, plus en solid studie som referens.

Iggy har lite problem att åka bil och jag har tänkt att vi är båda redo att jobba lite mer på detta  nu. Hon är mycket bättre än hon var. Hon brukade skrika i panik, slita sönder delar av inredningen i frustration, spy ibland osv.

Idag är hon ofta OK så länge vi kör lugnt, rakt fram. Ju mer det svänger och man stannar till osv desto jobbigare blir det för henne och då piper hon. Börjar hon jaga upp sig och pipa högre/skrika i bakluckan stannar jag bilen och tar fram henne, sätter på henne bälte och ger henne TTouch Beröringar och godis vilket hjälper/lugnar men det är inte alltid så praktiskt för chauffören. Det är dock essentiellt för tilliten/relationen att inte ignorera hunden när den får panik på det viset.

Iggys “problem” och pådrivande känslor är troligtvis delvis att hon ibland blir åksjuk plus  dåliga minnen/inlärning/trauma/stress från sin första bilfärd, då hon 2,5 år gammal kördes i en van, hela vägen från Rumänien till England. Det måste ha varit en fruktansvärd, lång och skrämmande upplevelse för både henne och de andra hundarna. Inlåsta. Massa främmande dofter och ljud. Okända hundar. Rörelse på ett sätt de aldrig tidigare upplevt. Inte veta om det nånsin tar slut, osv.

Nedan är första bilden tagen av Iggy när hon kommit fram, för första gången på Engelska mark, ett halvår innan hon kom till vår familj. Man ser ju att hon är så rädd/chockad/traumatiserad att hon i princip försöker smälta ner och försvinna genom gatustenen.

Lite skillnad på den bilden jag tog på Iggy igår medan jag satt och förkovrade mig i Karen Overalls fantastiska bok Manual of Clinical Behavioral Medicine for Dogs and Cats.

Så, dags för bilträning! Igår när jag och Iggy skulle åka bil till en kompis tog jag min fjärrkontroll…

… och ställde in min “Manners Minders” i bakluckan, laddad med världens bästa hundgodis; hemgjord leverkaka. Manners Minders är en av olika produkter på marknaden som hjälper dig leverera godis fjärrstyrt till din hund. Iggy är vet hur den funkar. Vi har använt den en hel del. Jag trycker på knappen, det låter “piiiiiiIiiip” och börjar snurra tills en godbit kommer ut.

Nedan en kort filmsnutt på själva leveransen. Som ni hör ber jag också Iggy att “find it“. Det är första gången jag har “automaten” i bilen och Iggy behöver lite extra uppmuntran för att hajja vad som gäller.

Så stänger vi luckan och kör iväg,. Jag med fjärrkontrollen i handen. Redo att “öva bilkörning” med Iggy!

Under hela bilfärden, ca 10 minuter, levererar jag godis då och då oavsett vad Iggy gör. Ibland piper hon. Ibland är hon tyst. Hon kan vara i vilken position hon vill. Jag filmade en snutt som ni ser nedan.

Precis så enkelt är Klassisk Inlärning. Med repetition kommer Iggy bygga upp en mer positiv association med att vara i bilen. Hon får nåt annat att tänka på än att stå och stressa upp sig. Att äta godis frisätter dopamin och andra härligheter i kroppen som säkert hjälper henne att bli mindre åksjuk. Den positiva upplevelsen av att få äta leverkaka smittar av sig på bilupplevelsen!

Jag använde samma teknik när jag lärde Iggy att älska hundgården. Nu väljer hon t.o.m. själv att gå in i hundgården på sommaren om vi får besök i trädgården av folk hon inte känner dvs som hon blir lite osäker/rädd. Då går hon in i hundgården och lägger sig (hurra!!). Jag klicker-tränade henne också i hundgården och har spridit ut mat där. I bakluckan på bilen får hon även ofta tuggben.

Så över till mer vetenskapliga bevis än min bilträning!

Clive Wynne och Alexandra Protopopova gjorde en studie som heter “Improving in-kennel presentation of shelter dogs through response-dependent and response-independent treat delivery: TRAINING SHELTER DOGS“. De testade hur man kunde träna hundar i kennel att skälla mindre. Skäller hunden har den en sämre chans att bli omplacerad. Blir den inte omplacerad riskerar den att få sätta livet till. Därför kan det vara livsviktigt att lära en sådan hund att vara tyst.

Dessa omplaceringshem simmar inte i pengar, och att anställa välutbildade instruktörer kostar. Men som ni såg på videon ovan, att leverera godis utan att behöva tänka på tajming eller beteende är plätt-lätt!

I studien tränade en grupp instruktörer ett gäng hundar till att vara tysta med operativ betingning. De ringde i en klocka som belönings-signal/klick och jobbade med positiv förstärkning. En annan grupp ringde i en klocka och levererade godis oavsett vad hundarna gjorde i sin kennel dvs Klassisk Betingning. Plus att det fanns en kontroll grupp som bara ringde i en klocka…

Resultatet blev lika för båda tränings-grupperna! Välutbildade instruktörer som jobbade med Operativ Betingning och den grupp som använde Klassisk Betingning minskade skällandet lika mycket (-67,5% median). Hundarna i kontrollgruppen däremot ökade skällandet (+15,3%).

Är det inte magiskt! Hundarna i den Klassiska Betingnings Gruppen skäller mindre för att de upplever kenneln på ett mer positivt vis, och har lärt sig associera främlingar med chans att få godis. Och det är så himla enkelt!

Det finns t.o.m. ett program som heter Open Paw där man implementerat “enkla” detta tänk. Hundarna i Open Paw får sin mat pö om pö av besökarna, istället för  i en skål två gånger om dagen. För den som vill veta mer om det, ligger det ett klipp längst ner i inlägget.

Det enkla är ofta det bästa! Lycka till med träningen!

Milene Wallin är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. Hon spenderar f.n. halva tiden i Stockholm och den andra halvan på sin gård hemma i Värmland.

Vill du ha hjälp med ditt djur, boka en föreläsning, eller komma på besök och träna hemma hos Milene ta kontakta via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.