Det finns ett fenomen på internet som kallas Dog Shaming. Ni har säkert sett det. Man tar en bild på sin hund som gjort något som man inte gillar, och så skriver man en rolig text till bilden. Som typ ovan när när Iggy slaktat vår fina, handgjorda tomte som jag hade köpt på Illum i Danmark och som jag verkligen tyckte mycket om. Skyltarna brukar dock vara handskrivna på Dog Shaming.
Jag måste hålla med om att många av de där bilderna är väldigt roliga. Just för att man vet hur typiska en del jobbiga situationer är när man har hund, och ibland måste man bara få skratta åt eländet. Texterna folk skriver till gör det ju ännu roligare.
Men…
Ta en titt på Iggy ovan. Hur kul tycker hon det är att jag tar den bilden..? Vad visar hon för signaler? Varför visar hon de signalerna..? Vad är det hon reagerar på? Pupillerna är super stora, vilket tyder på att adrenalinet rusar. Hon vänder sig bort. Öronen är slickade bakåt. Hon ser faktisk t.o.m. ut att luta sig bakåt, iväg från kameran. (tassarna verkar längre fram än bringan).
Det är min ilska/uppgivenhet/förtvivlan/adrenalin/irritation/osv som Iggy reagerar på såklart. Och kameran. Och att bli tvingad att sitta still när hon egentligen behövde röra på sig med tanke på allt adrenalin som verkar ha susat runt i kroppen.
Ta exemplet nedan. Där stockar sig mitt skratt rejält i halsen. 
Tanken är alltså, “en hund har gjort nåt dumt och ska hängas ut för det och skämmas” på ett roligt vis som vi människor kan skratta åt.
Problemet med det här, eller tre problem med det här, är…
För det första många hundar, som den ovan, visar starka stress-signaler på bilderna. Dock inte alla, det ska vara sagt! Men, man säger ju att man skall skratta med folk, inte åt folk. Så, varför skall vi skratta på hundarnas bekostnad?
För det andra, hundar har inte någon medvetenhet om att de gjort något dumt eller fel, utan det är bara något som vi skapar i vår hjärna. Rätt och fel finns inte hos en hund. De har ute hjärnkapacitet till det. Det kan känna känslor som glädje och rädsla precis som vi, och sen finns beteenden som fungerar, och beteenden som inte fungerar för hunden. Endera blir de förstärkta (och ökar i frekvens och/eller styrka) eller bestraffade (och minskar i frekvens eller styrka).
I relation till bilden ovan så var t.ex. Iggy stressad för att hundarna var hemma själva och tomten – som inte brukade stå där – stod plötligt där och kunde vara till hjälp att lätta lite på trycket. Att slita isär saker är ju del av jaktsekvensen, d.v.s. något helt naturligt för hundar (de flesta raser), något som dessa hundar mår bra av att utföra, ett beteende som belönas inifrån med dopamin vilket gör som sagt att trycket lättar. Alltså Negativ Förstärkning inifrån, via lättnads-känslan som uppstår när tomten slits i stycken.
För det tredje, hundar kan inte skämmas! För att kunna skämmas måste en individ både förstå att de gjort fel, och förstå att beteendet är icke accepterat av samhället/människorna/ägaren. Tänk på det. Om du gjort något pinsamt, varför är det pinsamt? Jo för tänk om nån fick höra det! Va!! Va skulle grannarna/vännerna/släktingarna säga? Man skäms för att man vet att man gjort nåt jädrigt korkat, som folk generellt skulle tycka var dumt. Den förmågan att känna skam har lyckligtvis inte hundar.
Det sorgliga är att en del folk vägrar att “tro” att detta är sant. De tar en titt på hunden som bajsat på golvet när de kommer hem och säger “han ser skyldig ut, det ser jag lång väg, han vet att han gjort fel. Han skäms!“.
Den fantastiska Alexandra Horowitz designade ett jädrigt bra experiment för att testa om hundar kan skämmas eller inte. I korthet informerades ägare om att deras hundar skulle testas på om de följde ägarens kommando och lät bli att ta godis som låg framme. Under testet visade ägarna godiset för hunden, sa sitt “låtbli-kommando” och gick ut ur rummet. Allt filmades. Ägarna kom in igen, och en del ägare ljög man för och sa att deras hund tagit godisen, fast den inte gjort det. Andra hundar gav man godiset och sa till ägarna att de tagit eller inte tagit det, osv. De flesta hundar vars ägare “trodde” de tagit godiset såg “skyldiga ut” – dvs använde stress-signaler – oavsett om de tagit, fått eller inte tagit godiset!
Alltså, hunden reagerar på ägarens besvikna/hotfulla/irriterade sinnesstämning! Reaktionen har ingen sammankoppling med hundens eget tidigare, faktiska beteende.
Avslutningsvis ett foto från mitt eget arkiv av jobbiga upptäckter skapade av Iggy. Den här gången taget utan hund i bild. Så kan det se ut hemma innan man lärt sig hur man ska behandla en hund med separations-problem.
SUMMERING – ATT KOMMA IHÅG
- Hundar kan inte känna skam!
- Hundar vet inte när de gjort fel.
- Om hunden ser “skyldig” ut när den gjort något du inte gillar så är det en reaktion på din egen sinnesstämning. Ta ett djupt andetag, skaka av dig irritationen och gå vidare. Imorgon är en ny dag!
TACK!
Tack till Iggy för att du varit en så enormt bra, om än ibland väldigt hård, läromästare! Och sorry, att jag tog den där bilden på dig och tomten…
DELA GÄRNA!
Dela gärna inläggen med andra så att vi sprider kunskapen till så många som möjligt! Imorgon delar jag ett nytt tips i Jyckens Julkalender!
REFERENSER
Information om de fantastiska människor som lärt mig mycket av det jag kan idag, och som jag använt som referenser till Jyckens Julkalender, finner du på inlägget Hjältar och Referenser, samt nedan är de specifika som omnämnts i detta inlägg.
Alexandra Horowitz (2009) Inside of a dog: What dogs see, smell and know. Simon and Schuster.
Alexandra Horowitz (2009) Disambiguating the “guilty look”: Salient prompts to a familiar dog behaviour. Behavioural Processes, Volume 81, Issue 3, July 2009, p.447–452
Milene Wallin är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. Vill du ha hjälp med ditt djur, eller boka en föreläsning, kontakta Milene via HusdjursCoachens Facebook Sida, på +46 727 31 24 83 eller milene.wallin@hotmail.co.uk. Priser finner du på sidan Tjänster & Pris.
I övrigt intressant inlägg. Ska tänka på detta själv. Min hund har också visat “skam” och försöker fjäska med ge mig tassen osv. Just då har jag väl tänkt “bra, han fattar” men det kanske är min ovetande sinnesstämning han känner av.
Har dock aldrig tänkt tanken att ta en bild på honom. Ofta brukar jag försöka “muntra upp” honom efteråt för jag brukar istället känna mig elak när han ser så ledsen ut.
En fråga på detta, om en hund smyger iväg (typ bokstavligt talat “tippar på tårna”) för gå iväg och göra något vi upprepande gånger sagt att han _inte_ får göra. Vad betyder då det?
Han skäms inte efteråt (kanske för vi inte orkar bli arga längre) men det jag reagerar på är just det där “tippa på tårna”. Det är som att han vet att han ska göra något han inte får, så om han smyger så kanske han inte blir upptäckt.
Inbillar vi oss eller vad är det? Den här frågan är relaterad till att du menar att hundar inte kan skilja på rätt och fel.
En annan grej jag kom att tänka på. Vår hund skäller och vi har aldrig riktigt lyckats få bort det (en spets). Däremot gör han något konstigt när han skäller och inte vill sluta, nämligen blundar.
Vi har aldrig slagit honom men vi har tagit tag i honom, visar handen framför ansiktet, håller i munnen osv. Men just när handen närmar sig blundar han samtidigt som han fortsätter skälla. Just då brukar vi brista ut i skratt för det ser så dumt ut, men vad sjutton är det han gör egentligen?
Hejsan,
Tack för din kommentar!
Om hunden blundar när ni närmar er hans ansikte med händerna så kan det vara en slags reflex att skydda ögonen. Jag vet inte vilka situationer det är er hund skäller i, vad funktionen är så att säga, men många hundar njuter riktigt av att skälla. Kroppen frisätter massa härliga kemikalier så att hunden i princip upplever en känsla av entusiasm och välbehag. Många raser är ju “skapta” för att skälla och därmed har vi avlat fram en hund med en fysiologin där skälla upplevs som “belönande”. En hund som varningsskäller borde ju tex inte vilja blunda, eftersom de varnar om att någon eller något är i antågande tex och detta något vill de ju hålla så bra koll på som möjligt. Så ja, en ide kan vara att er hund helt enkelt njuter av att skälla (som många andra hundar också gör).
När det gäller att han tassar iväg, ja, så låter det eventuellt som han försöker undvika er. Han känner att ni reagerar negativ av någon anledning som han antagligen inte förstår, men beteende-mässigt så låter det som tecken på “undanflykt” i hur hunden rör sig. Jag vet inte vad det är ni säger åt er hund att inte göra och hur ni gör det, men en bra taktik är att helt enkelt lära honom (och öva med ökad störningsgrad) det beteende ni vill att han skall göra och sedan importera detta beteende till situationen när han lärt sig det riktigt bra. För, det här med att säga till hundar att inte göra si eller så, det ger dem ingen information om vad man vill att de faktiskt skall göra. Om du är ute och kör bil och hamnar i en rondell med 8 avfarter och kartläsaren säger “sväng inte av i den första avfarten” ja, då har du ju ändå ingen information om vart du faktiskt skall så att säga. Ju tydligare vi kan vara med våra hundar i träningen och livet desto enklare brukar det bli för både oss och dom. Lycka till i träningen!! /milene