Under mina första hundstudier i England fick jag lära mig att man skulle ignorera en rädd hund för att undvika att positivt förstärka rädslan och på så vis göra den värre.

Jag fick lära mig att om en hund gjorde utfall mot bilar skulle man använda det som kallas Flooding och helt sonika ta hunden till en plats med väldigt mycket bilar och stå där tills hunden slutade göra utfall. Lyckligtvis vet vi idag att när Flooding “fungerar” dvs hunden slutar göra utfall så är det för att vi skapat Inlärd Hjälplöshet hos hunden. Den ger helt enkelt upp. Slutar att försöka ta sig där ifrån eller få bort bilarna genom sina utfall. Det är inte succé utan katastrof när det gäller hundens välbefinnande.

Nedan bild Attis som är mörkrädd. Lyckligtvis har Attis inte hamnat i Inlärd Hjälplöshet och gett upp, vilket innebär att hans ägare kunde hjälpa honom och träna bort hans mörker-rädsla, bland annat genom att använda TTouch Lugnande Bandage vilket du kan läsa om här.

På min första hundutbildning fick jag också lära mig att man skulle fylla en plastflaska med sten och kasta i golvet om hunden skällde när dörrklockan ringde. Tanken var att hunden skulle bli så rädd av ljudet man orsakade att den inte skulle våga skälla när dörrklockan ringde nästa gång, dvs jag uppmuntrades använda det som kallas Positiv Bestraffning (i Operant Betingning). Man förklarade det inte utifrån känsloperspektiv utan höll sig bara till att diskutera processerna för Operant Betingning. För på den tiden trodde man inte att hundar hade känslor på samma vis som vi människor.

Idag har vi ju hjärnforskning som visar att hundar upplever glädje, rädsla, panik, stress osv precis som vi människor och alla andra djur med den slags hjärnstruktur och nervbanor. Från möss till zebror!

När vi fick vår hund Poppy (ses på bilden ovan) skällde hon som en galning när dörrklockan ringde. Hon skällde för att hon var rädd och panikslagen. Jag vet inte vad hon varit med under sina två första år, om innan hon kom till oss. Men. Jag kunde stå med henne utanför vår egen dörr och ringa vår egen ringklocka och hon fick helt panik. Skrek. Skällde. Hoppade. Raggen upp. Visade tänder. Jag hade personligen faktiskt aldrig sett en hund se så “aggressiv” ut innan. Och, jag uppmanades alltså att skrämma Poppy ännu mer, hota henne till tystnad typ. Ett annat “tips” var att ge henne en Time Out, genom att stänga in henne i ett rum tills hon slutade skälla.

Jag kan fortfarande må dåligt idag, när jag tänker på att jag faktiskt provade stänga in henne själv i ett rum. Och. Jag köpte en sån där flaska som sprayar luft och låter hissigt, och sprayade när hon skällde, dvs Positiv Bestraffning, man tillför någonting obehagligt.

Varken sprayflaskan eller Time Out hjälpte! Tvärtom orsakade det frustration och förvärrade beteendet. Lyckligtvis provade jag aldrig plastflaskan. Det kändes bara så jädra fel. Istället hoppade jag av kursen och började läsa till TTouch Instruktör.

För att Positiv Bestraffning skall “fungera” måste det vara CHOCKARTAT OBEHAGLIGT. Tajmingen måste också vara absolut “perfekt” och på nåt vis måste man också se till att hunden associerar det obehagliga med sitt eget beteende, som en konsekvens av sitt eget beteende för att va exakt och alltså inte med ägaren (vilket är näst intill omöjligt i vanliga livet). Det är därför bestraffning väldigt sällan “fungerar” i praktiken dvs att hunden faktiskt slutar med beteendet man vill få bort. Istället försämras ofta relationen mellan ägare och hund.

Så hur är det med rädslan då? Kan man förstärka rädslan hos en hund? Skall man ignorera en rädd hund?

Rädslor lärs in via Klassisk Betingning, inte via Operant Betingning. Visst kan man skrämma upp en hund med ett hispigt beteende som jag skrivit om tidigare. Men i samma artikel skrev jag också att man kan lugna hunden genom att vara lugn själv och genom t.ex. att använda TTouch.

En hund som har en bra relation med sin ägare ser ägaren som en trygghet. De som föreslår att man skall ignorera sin rädda hund, tänker antagligen inte på detta faktum att ägaren i de flesta fall representerar trygghet. Kanske lite på samma vis som en snuttefilt representerar trygghet för ett barn.

Undantaget är om man inte klarar av att vara lugn själv, då är det bättre att ignorera hunden! Jag kommer gå igenom mer konkreta saker man kan göra för att hjälpa en rädd hund framöver.

SUMMERING – ATT KOMMA IHÅG

• Kom ihåg att du som ägare representerar trygghet för hunden!
• Har du en hund som är rädd för fyrverkerier eller liknande ska du inte ignorera hunden.
• Prata istället lugnt.
• Berör hunden långsamt om så är möjligt.
• Ge hunden en trygg plats att vara på.
• Använd hundens signaler för att signallera lugn.
• Prova eventuellt att använda ett TTouch Lugnande Bandage.
• Om det går, invitera hunden till lek. Det behöver man göra när hunden är på väg att bli rädd. Om hunden är panik-slagen är det för sent!
• Diskutera med din veterinär! Har hunden en stark fobi kan medicin, tillsammans med en beteende-utredning, vara rätt väg att gå.

TACK!

Tusen tack till Sanna för fina bilden på 8-åriga Hugo högt upp i inlägget, och Tanja för bilden på Attis och Prinsen. Och tack till Sarah som tog bilden på Poppy och bilden på mig och Iggy. Vill du se mer av på Sarahs bilder kolla hennes Instagram.

KOMMANDE KURSER

Här finner du information om mina kommande kurser. Hoppas vi ses!