SkvallerTräning, fungerar det? Kan SkvallerTräning förvärra hundens utfalls-problematik? Är SkvallerTräning enkelt?
Frågar man mig så är svaret är JA på alla ovanstående frågor.
SkvallerTräning fungerar, men det kan också förvärra en hunds utfalls-problematik för även om är det enkelt att göra, så betyder inte det att det är lätt att göra rätt! Som Bob Bailey säger “It is simple, but it is not easy!”
I det här inlägget delar jag med mig av 10 Tips för att effektivisera din SkvallerTräning.
Möjlighet att lära
Information om lediga tider och kurser hos Milene osv finns på www.milenewallin.shop.
Vad är SkvallerTräning?
Det som ofta kallas SkvallerTräning är shejping i form av Differentiell Förstärkning av Alternativt Beteende, vilket förkortas DRA på Engelska. Man kan också dela upp DRA i Differentiell Förstärkning av Inkompatibelt Beteende samt Differentiell Förstärkning av Annat Beteende. Om min hund skäller skulle jag kunna förstärka ett beteende som inte är kompatibelt med att skälla, tex att ”bära-boll-i-munnen”. Att ha boll i munnen och skälla samtidigt är för de flesta hundar icke-kompatibelt. Jag har dock sett min egen Iggy göra det. Allt går om man vill hälsar Iggy.
Min SkvallerTräning är inspirerad av det Leslie McDevitt kallar Look At That, vilket förkortas LAT. Hon kallar det ”conversational training”. Det handlar om att skapa en dialog mellan hund och ägare. Hunden går från att vara reaktiv till proaktiv. Man kan läsa om det i hennes bok Släpp Kontrollen Loss, men hon har ändrat sitt tänk och sin träning mycket sedan boken kom ut. Då handlade mer om att hunden skulle titta på stimulit, idag handlar det mycket mer om konversationen.
Operant MotBetingning
När jag träffade Leslie i Januari berättade hon för mig att Ken Ramirez (länk nedan) kallade LAT för ”operant motbetingning” och det är ju just det som är så coolt! När det görs rätt är hunden operant/tänkande/analyserande och alltså medvetet delaktig i sin egen motbetingnings-process som förändrar hundens association/känsla/beteende för stimulit den gör utfall mot. Det är en extrem skillnad från ”traditionell” mot-betingning där man ofta bara matar på med godis när hunden ser en annan hund.
Planera & Optimera
Distans, rörelse och koppelhantering d.v.s. antecedents/miljö är vårt ansvar att arrangera på ett sätt som gör att hunden lyckas! I det inkluderar jag även ägarens attityd/känsla/rörelse. En miss är att inte börja med att shejpa fram avslappning i koppel hos hunden innan den ”officiella” träningen startar. Många reaktiva hundar drar också i kopplet. Det behöver adresseras först! Själv använder jag mestadels TTouch KoppelHantering men träningsmetoden BAT (Behaviour Adjustment Training) har också en lugnande och bra KoppelHantering.
Tajming & Teknik
Vikten av Tajming & Teknik när man tränar för att förändra en hunds utfalls-beteende kan inte underskattas. Jag använder i princip alltid en VerbalBelöningsSignal. Min erfarenhet är att man behöver en tydlig och väl intränad Belöning-Signal för att tydligt kunna informera hunden om vad den gör som man vill ha mer av. Därför får mina kunder träna in det innan de kommer till mig om de inte redan har det i repertoaren (länk nedan med info hur du kan träna det).
Ibland går folk och väntar på att hunden skall ”titta tillbaks på dem/ägaren” så att de kan förstärka det. Jag börjar istället med att förstärka hunden när den tittar på hunden/stimulit. Med repetition (förutsatt att distansen är rätt/lagom) förändras hundens association och den börjar vända sig mot sin person när den fått syn på en hund. Där och då kan jag börja våga vänta med min Belönings-Signal; alltså gå ifrån att ge signalen då hunden noterar hunden till att ge signalen då hunden orienterar tillbaks till ägaren.
Ett annat beteende hos oss människor som kan leda till problem är när vi inte vågar låta hunden ”titta färdigt”. Vi kastar ur oss Belönings-Signalen direkt hunden noterat en annan hund, bil eller vad det nu är. Min erfarenhet är att detta beteende kan shejpa fram en ”vakthund” som ständigt går och letar, spanar, är på sin vakt. Att aldrig få titta färdigt kan skapa stress. Med rätt distans kan din hund få titta färdigt utan att den andra hunden upplever obehag, och utan att själv eskalera.
Det man också behöver tänka på är ”vad är det man faktiskt förstärker”… Om man ideligen förstärker hunden när den är framåt och precis på väg att göra ett utfall, hur blir då sannolikheten för utfall i framtiden? Sannolikheten för utfall ökar. Det är ju den ambitionen hos hunden som vi förstärkt gång på gång.
En annan fälla man kan hamna i är att man nästan endast använder Belönings-Signalen vid hundmöten. Då förändras värdet på signalen för hunden. Den går från att betyda ”nu kommer en godbit” till ”var på din vakt, för snart kommer en läskig hund”…
Sätt beteendet under StimuliKontroll
En annan miss – lite längre fram i rehabiliterings-träningen – kan vara att man inte tränar in en verbal signal på beteendet ”visa vart hunden är”. Min erfarenhet är att det här steget inte är absolut nödvändigt för alla hundar, ibland kan det räcka att andra hundar fungerar som signal för beteendet. Men, de som behöver en verbal signal det gör det verkligen för att inte ständigt springa och ”leta hundar”…
Hur sätter vi ”skvallret” på verbalt kommando? När vi vet att hunden inte längre är obehaglig till mods av blotta åsynen av en annan hund samt att den mycket pålitligt ”skvallar” ja då är det läge att sätta beteende på kommando. Jag brukar använda ”var är hunden?” eller ”var är bilen?” osv. Jag brukar också lära hunden att ”visa” andra saker som ”var är husse?” och ”var är matte” så att den lär sig lekens regler utan någon som helst risk för negativ association.
På min Instagram kan den som vill se ett kort klipp där Griffin börjar få lära sig “var är bilen?” (3/10-2018) och ett klipp där Rune börjar lära sig “vart är Milene?” (23/9-2018).
Fördelarna med att ha beteendet under verbal-signal-kontroll är många. Det kan bli en kul lek mellan ägare och hund. Man kan ”varna” sin hund för att en annan hund finns i närheten innan min hund sett den och på så vis undvika överraskningar. Och, när hunden är mogen för det, kan man sluta förstärka hunden för att den väljer att titta själv, och förstärker endast när man givit kommandot. Vi undviker alltså en hund som ”springer och letar”. Beteendet är under simuli-kontroll som jag initierar.
Det är massor av små men viktiga detaljer när det gäller SkvallerTräning att jag skulle kunna skriva hur långt som helst om detta. Jag har ju t.ex. inte ens pratat om vikten av att ha en strategisk leverans av förstärkaren, och vad man ska tänka på eller undvika när det gäller just det. Men, låt mig avsluta med att om du känner att du inte tar dig framåt i rehabiliterings-träningen med din hund så ta hjälp av en professionell instruktör. Vi har både utbildning och erfarenhet av att hjälpa ägare att se alla de små detaljerna, och få Tekniken och Tajmingen på plats, vilket gör att träningen faktiskt fungerar.
Summering
För att effektivisera rehabiliterings-träningen av hundar som gör utfall:
- Träna in en verbal Belönings-Signal
- Lär först hunden att röra sig avslappnad i kopplet
- Planera och optimera miljön så att din hund kan lyckas i träningen (distans, rörelse, avslappning)
- Använd er verbala BelöningsSignal flera i olika situationer och träning för att behålla signalens inbyggda glädje och förväntan
- Börja med att förstärka hunden när den noterar och tittar på en annan hund/bil/osv
- Använd en sådan distans att du vågar låta hunden ”titta färdigt” eller i alla fall titta en stund
- Så fort som möjligt våga vänta ut hunden, tills den orienterar mot dig igen efter att ha tittat mot det ”jobbiga stimulit”
- Var uppmärksam på vilka små detaljer hos hunden så att du förstärker så att du inte ideligen råkar förstärka hunden när den är på väg att göra ett utfall
- När beteendet är pålitligt sätt det på kommando
- När kommandot sitter sluta förstärka hunden för att den tittar på stimulit