Det här är en solskenshistoria från en av er läsare! Den illustrerar så bra hur enkelt man kan använda TTouch och på så vis möjliggöra träning och positiv förändring. En stressad eller rädd hund har ju väldigt svårt att lära sig nya saker, vilket är en av anledningarna till att det kan vara svårt att överkomma beteendeproblem som drivs av rädsla, stress eller hög frustration.
Den Dansk-Svenska Gårdshunden Attis var extremt mörkrädd! Han ville inte gå ut i mörker. Försökte smita hem osv, se hunden ovan med lyft tass och kutad rygg.
Så här skrev Tanja: ”Attis är mörkrädd som bara den. Blev skrämd som liten och det sitter i. Några ungdomar slängde även smällare efter honom vid ungefär samma tidpunkt, så skotträdsla utvecklades. Tror han uppvisar alla lugnande signaler och stressignaler som finns när vi är ute.”
På bilden ovan ser man hur Attis (hunden till vänster) nervöst scannar omgivningen medans hans kompis Prinsen står avslappnat men alert. Jämför hundarnas svanshållning och även hur de står med benen.
Mörkerrädsla är komplicerat. Man kan ju t.ex. inte bara låta bli att gå ut med hunden. Den måste ju få både göra av sig och få röra på sig. Och på vintern är det mörkt en stor del av dagen, vilket gör det ännu svårare. Och att ha en annan hund som inte är rädd hjälper generellt inte den rädda hunden att lugna ner sig (oavsett vilken rädsla det handlar om)!
Tanja hade läst hur TTouch Lugnande Bandage kan hjälpa en rädd hund. Innan nyår, den 19e december, beslutade sig Tanja för att prova om ett Lugnande TTouch Bandage kunde hjälpa Attis. Eftersom Attis är en liten hund passade ett bandage runt kroppen bäst. Vi pratade online om bl.a. vikten av att använda bandagen innan hunden är rädd och även om att bokföra beteendena så att man kan vara säker på att det man gör faktiskt ger resultat.
Två timmar senare fick jag följande meddelande från Tanja:
”Jag måste ju bara berätta. Provade att linda runt kroppen på Attis innan vi gick ut på kvällspromenaden. 2 minuter innan och så fick det sitta på under de första 2 minuterna på promenaden. Då såg hans kroppshållning ut så här. Och han stannade bara för att klia sig en gång istället för normalt 8 gånger eller så. Jag vet att det inte är något quickfix men kanske att det här kommer att funka”
Tanja fortsätter att använda ett TTouch Lugnande bandage innan kvällspromenaderna i mörker och den 21a december såg Attis ut så här under promenaden.
Lägg märke till skillnaderna i Attis kroppshållning! På de två första bilderna ser vi en hund med väldigt låg svansföring, som kutar med ryggen och tveksamt lyfter en tass, som nervöst scannar omgivningen. På de senare bilderna är svansen lite högre och även om Attis fortfarande inte är helt avslappnad så ser man att han är markant mindre rädd. Så här skrev Tanja;
”Han lyssnar, han kan träna och han springer inte hem om jag släpper kopplet. Tror jag har fått tillbaka min hund efter alla år.”
Och det är just det här som är så viktigt! Att Tanja kunde börja träna med Attis ute i mörkret. Börja ha kul ute i mörkret! Det Lugnande TTouch Bandaget gjorde träningen möjlig vilket hjälper Attis att associera mörker med “kul aktiviteter” s.k. mot-betingning. Istället för att känna rädsla upplever han glädje. Vill man förändra ett beteende så måste man förändra känslan som driver/motiverar det beteendet!
Den 22a December skriver Tanja följande:
“Måste fortsätta redogöra om Attis. Bodywrap 20 minuter innan promenad. Gjorde inte ifrån sig ute på tomten utan väntade längre. En kort kvällspromenad, endast 800 meter. Det blåser ute (det har det inte gjort de andra kvällarna). Lite stel kropp och svans, men kurar inte ihop. Lyft tass 5 gånger. Men följde med utan tjat, lock eller drag i koppel och därav valde jag också att vända samma väg tillbaka hem när han så ville.”
Det är väldigt bra att Tanja går hem när Attis vill hem, som hon skriver ovan! Och vilka framsteg! Men sen kommer bakslaget…
Den 23e December skippar Tanja bandaget innan kvällsturen för att se om det blev nån skillnad, och det blev det. Det började lugnt och bra. Attis följer frivilligt med ut. Men sen gick han tillbaks till sina gamla beteenden och visar tydligt att han inte vill vara ute i mörkret, trots att han behöver kissa. På nedanstående video-klipp kan ni se hur det såg ut. Det är mörkt men man ser att det bubblar negativa känslor i Attis.
Här är det lätt att ge upp som ägare. Man har haft massa fina framsteg. Sen kommer bakslaget som en käftsmäll och man tappar tron på både sig själv och sina metoder. Men Tanja hade tålamod och gav inte upp. Hon jobbade på och fortsatte även föra dagbok.
Det är sååååå lätt att glömma sina framsteg, glömma hur jobbigt det var tidigare, och bara ta för givet de nya beteenden man tränat. Därför är just bokförandet ett otroligt bra hjälpmedel! Och att filma och fota!
I veckan messade jag Tanja för att kolla hur det gått. Så här skrev Tanja efter lite eftertanke:
“Reflekterade lite över det hela nu ikväll när jag var ute med honom. Även om jag lagt det lite på hyllan så har det faktiskt blivit bättre. Jag måste inte ha med mig Prinsen (familjens andra hund) för att få ut Attis överhuvudtaget. Jag får med mig honom ut utan att behöva släpa runt honom. Jag kan ha honom lös utan att han vänder sig om och går hem. Han gör inte en massa lugnande signaler hela tiden så att man inte kommer någonstans.”
Sen skickade Tanja en video. Se själva och jämför!
Alltså, det får bara mitt hjärta att sjunga när jag ser den här videon! Attis viftar t.o.m på svansen lite när han skall gå ut. Han följer med ut utan Prinsen och utan koppel!!! Alltså jag blir bara sååååå glad! Som jag ofta säger, tänk att så lite kan göra så mycket i längden. Känslorna ackumuleras och byggs på under tidens lopp. Så länge vi använder positiva och lugna metoder bygger vi tillit och stärker relationen med våra djur.
Hurra för Tanja! Och hurra för alla er andra som inte ger upp utan tränar vidare med metoder som gynnar djurets välmående! Tålamod, träning, tid! Det är var man behöver.
BEHÖVER DU HJÄLP MED DIN HUND
Här finner du information om allt jag kan hjälpa till med; från Rådgivning på Distans till Träning.
STORT TACK
Ett stort tack till Tanja för att jag fick dela hennes och Attis story!
Milene Wallin är certifierad TTouch Instruktör för husdjur och diplomerad Beteendeutredare för Hund & Katt. Mer information om min utbildning finner du här.
